Det där med att bli vuxen
Det är kaos hemma hos familjen Ekelund. Min bror har länge varit sugen på mitt rum så idag fick jag och pappa plocka isär min säng och ställa den i mitt gamla rum, så att Timmy kan flytta ned i källaren (där jag bor). Jag flyttar upp med blandade känslor. Jag trivs att vara själv där nere, det är så tyst och skönt. Å andra sidan har jag alltid längtat tillbaka en smula till mitt gamla rum. Där har det alltid funnits solljus och man slipper vänner om smyger förbi utanför fönstret och skräms, även fast det var rätt kul i bland. Och det bästa av allt, man slipper rädslan för läskiga mördare som stryker omkring runt husknuten! Om det nu nånsin har funnits några i verkigheten och inte bara i min fantasi...
Flytter leder till att mamma och pappa tar Timmys gamla rum, jag tar deras och Timmy tar mitt. Rörigt, jag vet. Hela familjen måste alltså byta sovrum och det är grejor och damm precis överallt, jobbigt!
Nu till en helt anan grej, på jobbet idag berättade jag att jag snart fyllde år, den 24 september. Dom skrattade åt mig och sa att det inte är snart. Det är väl visste snart? En och en halv månad kvar bara. Paniiik. Sen skrattade dom åt att jag bara blir nitton? Vadå bara? Jag är ju snart trettio ju! Usch. Jag får verkligen panik när jag hör sånger där dom sjunger saker i stil med "young and sweet only seventeen" . Jag känner mig som en gammal kärrring då ju!
Nu tutar Elin, vi ska hem till Linnéa och äta god paj:)
